En ganska omtumlande dag är nu till ända; med tämligen skilda perspektiv och miljöer. Började dagen där jag slutade den igår; på en vacker kursgård på Lidingö där jag deltagit på en idé- och politikkonferens med syfte att lära över generationerna. Blotta syftet gör att dessa konferenser är givande; man tar sig sällan tid att på allvar försöka lära gemensamt med utgångspunkten att man verkligen har olika perspektiv och tidshorisonter. Spännande diskussioner, och imorse stod på agendan att lyssna på och diskutera med i första hand moderaternas partiledare, i andra hand statsministern. Just nu förvissso rätt oseparabla roller, men det kan finnas en poäng att ibland försöka särskilja dem åt.
Hade sedan ett sammanträde som rent tekniskt gick att bevista under halva tiden medelst telefon, och andra halvan rent fysiskt (en sådan där liten påminnelse om hur praktisk tillvaron faktiskt är när man vill vinna både tid och överbrygga avstånd).
Lunchen spenderades på vackra Berns salonger, där NNR - Näringslivets Regelnämnd - firade 30 år. Förutom en helt ljuvlig lunch med flera asiatiska smårätter, var det ett bra program från scen med röster om regelverkets betydelse för företagen - både när det fungerar bra och när det lägger onödiga hinder i vägen eller stjäl tid och pengar - tal och intervju med näringsminister Annie Lööf samt ett glimrande föredrag i tolv korta akter av skriftställaren, författaren och föreläsaren Anders Johnson. Förutom att de tolv senteserna som utgjorde rubriker var slagfärdiga, var det som vanligt inget löst prat när Johnson föreläser, utan väl underbyggt, gott om konkreta exempel ur historien och med en detaljkännedom som får en att häpna och roas.
På eftermiddagen fick jag äran att bevista ett afternoon tea, som utgjorde ett kombinerat mingel och avtackning från min tjänst på Svenskt Näringsliv. Känslorna var, för att låna ett nyligen myntat men redan klassiskt uttryck, "all over the place". Både glad och förväntansfull över det nya som väntar, men samtidigt lite ledsen att lämna alla fina kollegor, av vilka många efter nästan sex år känns mer som vänner.
Alldeles överväldigad sitter jag nu hemma, och en bit ifrån mig ser jag matsalsbordet som är fullt av de vackraste blommor och en massa fina, underfundiga, omtänksamma och med värme givna presenter. Pöser lite över fina ord, men inte för mycket - såklart. Lagom. Högmod går före fall. Och under dagen har någon kreativ själ petat bort från min dator hela den översta raden tangenter, vilka nu ligger bredvid i en liten hög som en påminnelse om det.
